Nicklas o Mangan har ju haft tre tamrenar hemma hos mamma i Ytterboda nu i veckan, för att på onsdag, torsdag och fredagen stå på Gammlia och ha utbildningsdagar för skola och pensionärer.
Fick höra en lite jag vet inte, sorgligt rolig historia av Mangan:

Mangan frågar en grupp sjätteklassare (dvs ca 12 åringar):
-Vad är det första man ska göra om man råkar köra på en ren med bilen?
En kille är snabb på att svara:
-Man ska skynda sig att skära bort öronen och kasta bort dom!


Jag har inget emot att folk har en åsikt och en uppfattning om saker och ting, vad det än gäller. Hur övertygad jag än är om en fråga, så ser jag gärna att någon tycker helt emot mig. Genom konkret resonemang kan vi båda lära av varandra, för ingenting är perfekt. Är man emot rennäring så får man väll gärna vara det. Jag skulle bara vilja önska att man ser till att grunda sina åsikter på väl, källgranskad kunskap, istället för vinklade fördommar som man präglats med sedan barnsben. För den som inte är insatt i ämnet själv, som diskussionen handlar om, har ingenting att ge mig!

Jag är en person i samhället, som vilken annan som helst, med hus på landet och ständig trafikant på västerbottens vägar. Jag ser en framtid innom ett lönsamt skogsbruk, som min personliga ekonomi en dag kommer bygga på. Hur i hela friden kan jag fortfarande tycka väl om rennäringen?! Hur i hela friden kan jag se en lönsam framtid för skogsbruket, i samarbete med rennäringen?! Hur i hela friden kan jag tycka att Norrbotniabanans dragning ska läggas i ett så bra område för rennäringen som möjligt, fastän det kanske kostar lite mer för oss skattebetalare?
Ja, och vad grundar jag dessa åsikter på?
Jasg tycker ärligt talat att det är jättesynd att många inom skogsnäringen har så förutfattade meningar och kunskap bygd på fördommar. Här ska vi vara otoligt källkitiska i vad vi än gör för arbete, förutom då det gäller rennäing. Då kan vi skriva källan som "fördommar" och glatt gå vidare. För är det något vi värderar som otroligt korrekt och trovärdig infomation, så är det fördommar. Fördommar bygger ju enbart på något som vi är så otroligt övertygade om att vi stänger öronen för allt annat. Skrämmande och otroligt maktfullt.

Dagens fältarbete gick otroligt smitigt. Regnet vräkte ner på mogonen då vi åkte ut med bilen, men så fort i hoppat ut så kommer solstrålarna fram och bjuder oss på ännu en underbar dag ute i skogen vid Bäcksjön. Trots ändlöst med inventeringsövningar i ettan hade jag hunnit förtränga en del. Dock lyckas jag med 5 klockrena märgtäffar av 6 försök vid borrningen för att bestämma ålder. Lite stolt, kan jag meddela!

Och kantarellögonen som jag börjat träna upp finner inte allt för långt in på dagen en stor gul fläck som fyller en hel systemetkasse med fina kantareller. Jag kan inte heller idag klaga på studentens middag, kantarellpaj så det står härliga till, med knaperstekt bacon i. Till detta hemgjord, nykokt lingonsylt.

Segelbåten är lagad och det blev så grymmt bra! Bara en liten färgklick på henne och hon vill bli den finaste lilla damen i Ostviken! Hon kommer flyga fram på havet! Nu väntar jag bara med spänning på seglena.

Jag har börjat få ordning på helgens planer och det ser ut att bli en fantastisk ripjaktshelg i Ammarnäs. Skönt att dra upp en sväng till. Ingen vila och ingen ro i mitt liv. Puh!

Måndagen började ju jättebra och fortsatte minst lika bra. Efter en contortaexkurssion i solskenet cyklade jag hem till pappa i Sävar och blev bjuden på god middag samt blev firad i förskott för min födelsedag. Och som jordens räddning fick jag en dator!! Min bärbara hemma har helt gett upp sista livsglädjen och lever nu enbart med nöd och näppe. Så fick jag en jättefin borrmaskin med ett borrsett, samt en fin ouzoflaska (med innehåll) i aluminium, perfekt för fjällturen! ;)

På onsdagen fixade jag gärnet på förmiddagen, gick ut till Ytterboda och fixade vidare. Nicklas, som har renarna hemma, gav mig tipps och inspiraion till mitt knivbälte som jag ska börja med. Han har hållit på och slöjdat massor och är jätteduktig.
Efter mer pyssel i garaget bjöds det på middag hemma, med champange till för att fira en affär Roger gjort på sitt jobb. Senare på kvällen kom Mangan förbi och bjöd på conacsgravat, lättrökt renkött.
Ibland känner jag mig lite bortskämd...men jag ska inte klaga! Jag är en mästare på att njuta och uppskatta, så njuter -det gör jag! Sedan högrtyckstvättade vi segelbåten och kom på att vi nog kan lösa lagningsproblemet, så jag ska få hjälp att fixa till den lilla sprickan. Storseglet och focken har varit på villovägar hos personen jag köpte båten av, men nu visade det sig att de är återfunna, samt en sele.
Lycka, lycka, lycka!! Dessutom har jag kommit på att hon ska heta Amy och ska bli vit och röd.

Lite mer olycka är att man hittat fall av rabies kring Longyearbyen hos fjällrävar och renar. Nu ska alla som varit på renjakt vaccinera sig, eftersom sjukdommen kan ligga latent i kroppen och bryta ut först efter ett tag. Jag har ju varit och karvat i två renar rätt så friskt, käkat lunch med blodiga händer och torkat svetten ur pannan från vandringen hem... Ska se till att få vaccinet och håller tummarna på att samtliga personer slipper bli sjuka. Rabies låter inte allt för kul.

Heeelt otroligt. Så glad man kan bli!! Hur mycket pluggade jag till tentan och hur många föreläsningar var jag på?! Typ i princip inget och inga...Det var älgjakt, ripjakt och sarvslakt som dominerade i min kalender.
Värt att gå och skriva tentan, näää. Men jag blev som ändå övertygad om att gå, så fick jag en till tenta att plugga på.
Skrev något tjosan, kollade lite i formelsamlingen, drack massa kaffe, kladdade lite till, slog på miniräknaren och låtsades vara smart. Gick hem först av alla...
....och tillhör en av de färre som klarade tentan med en liten rest!!! Lite ofärskämt kanske och jag vet inte om jag är värd det gämförelsevis med de som pluggat tokmycket och inte klarade det. Men jag är lycklig, lycklig, lycklig!!

En fullspäckad helg

Shit, vad helgen bara flög iväg.

Puh, äntligen fredag. Riiing, klockan väcker mig på måndagsmorgonen...

I helgen har jag hunnit med att hämta min flipper. Den ser inte så värst sliten och använd ut, men därremot är det någon tjomme som har seglat på grund med centerbordet nere och därav denna brutala spricka. Hmm, någon som har erfarenhet av att laga båtar och har lust att göra mig lycklig...??!!

I övrigt kändes det mer än underbart att lacka in roder och rorstag, på min egna segelbåt. I slutändan ska den vara den vackraste lilla flipper som seglat i Ostnäsfjärden! Funderar på vit och rött skrov istället för det fruktansvärda baby-blåa som hon får skämmas med nu. Stackaren, behöver lite mer kärlek än vad hon tidigare fått!

Sedan har det blivit massor av pyssel med knivskaft, men jag vet inte om det går frammåt. Ett steg fram, ett steg bak är nog en bra beskrivning.

Plocka lingon och koka otroliga mängder lingonsylt hann jag också med, mumma!

på söndagskvällen kom tre söta tamrenar på besök, som ska bo hemma på baksidan nu i veckan.

ja, ett stort problem...

Mys en måndagsmorgon inna skolan...

Wii, vad underbart. Ny del av kusen och det verkar vara jätteintressant och bra föreläsare! Jag känner mig peppad!
Jag har ju inte hunnit träna på ett par veckor och inte gymmat på ett halvår. Idag var jag till IKSU och tokgymade överkropp och nu lever jag runt i något överlyckligt "jag kan göra vad som helst"-rus! Dagen blev ju inte heller sämre av att Jaap skickade mig en helt underbar bild (se nedan) som jag möttes av då jag kom hem. Kan nästan känna Alizee vaggas i de små vågorna. Känna den salta smaken av hav. Många goda minnen. Längtar ut på havet.

Här har det städats, jag bockar av allt smått tråkigt måste-göra från listan och det  pluggas och donas och stås i.
Idag lever jag efter vad Mangan lärde mig förra veckan:

"Vad jag hinner göra idag 

ska jag inte spara till imorgon".

Och vad mer kul, nästa vecka kommer vi ha ett gäng tamrenar uppstallade på gården hemma i Ytterboda! Hade precis tänkt att svara; "men ingen har väll klagat på ett par söta renar stående på gården?!" på frågan om det var ok. Men jag hann ju stoppa mig innan jag sade det. Ungefär som att säga "men vadå, inte har någon renskötare klagat på att man sprider urea i skogarna" (urea gör att lavarna, som renarna lever på, dör, vilket gör livet som både ren och renskötare riktigt svårt). Nu ska jag drömma mig vidare ut på havet med Alizee, där jag ligger och läser skogssköttsel till vågornas kluckande mot skovet. 

De som sitter och fattar lagar, regler och beslut tycker sig veta allt och det mesta. Pappersfolket nere i Stockholm och Bryssel. Inte är man väll föga förvånad att alla belut som fattas inte fungerar så bra i verkligheten.

Vi beger oss från Bryssel till rennäringen i fjällen. Uppe i både Kravpie och Biergenis finns jättefina slakterianläggningar. Nya, smidiga, hygieniska och välanpassade lokaler. Renägarna hade kunnat fånga in renen, avliva den helt smärtfritt och snabbt med en bultpistol, dra av skinnet och hänga renen på en gång. En vetrenhär hade kunnat vara med och kontrollera förloppet och ta av köttprover. 
En process som hade gått otroligt snabbt och smärtfritt. Till och med en vegan hade kunnat börja överväga att bli köttätare. Men tro nu inte att det ska vara så bra. Dessa slakterier får inte användas.
Istället fångas renarna in, hornen sågas av och de lastas på en dubbelvånad lastbil där de får stå i ett par timmar då de körs iväg till ett annat slakteri in i landet, där de tillslut avlivas och slaktas.

Visst är det bra med beslutsfattare som har koll på verkligheten?! (sarkastiskt)

Rolfa - Hjerteknuser

Början på min systers blogginlägg: 
Först av allt måste jag förklara att min syster är en skog/fjällsmänniska i allra högsta grad och hellre far en vecka till Nordpolen och åker hundspann än en vecka till spanien för att sola. 


Haha, gulligt och en bra beskrivning. Ja. Endel bli nikotinberoende, en del blir alkoholister, en del drogberoende, en del blir träningsnarkomaner, en del bli för beoende av mat. 
Jag måste tydligen ha något som styr mitt liv på något sätt, och idag tror jag att jag kan konstatera mig som allvarligt beroende av resande, adrenalin, vildmark och extremare saker än vardagen. Så till den mängd att det börjar helt ta över mitt liv till något nästan okontrollerat stadium som sätter mina studier på spel. Jag har inte kunnat vara kvar i stan en hel vecka sedan i början av februari. Jag försvinner i tankar om resor och expeditioner hela tiden. Jag kan inte sitta och läsa studielitteraturen, hur mycket jag än vill och försöker koncentrera mig. Nej, jag är inte lat. Jag försöker, men det går inte! Jag börjar känna mig deppig så fort jag inte får tillfredställelesen av att vara ute. Nu känner jag att jag verkligen måste göra någon större expediton. Sabbatsår nästa år och jag klurar och klurar. Vad vill jag helst göra och hur ska jag lyckas få det till verklighet om jag inte råkar vinna på lotto? Hundspann till nordpolen, kanske det (fast Elsa, det tar nog längre än en vecka). 
Sedan kommer jag va nöjd och glad och kunna sätta mig i skolbänken i två år till och göra klart mina studier. Haha, jag känner mig själv allt för väl. Jag kommer bara ha ännu svårare att anpassa mig till ett vardagligt liv. Läser om Lars Monsen. Om Milo som seglat massor runtom i världen. Om långa draghundsexpeditioner...Vad vill jag göra?!


I veckan har gjort allt sådant där kingsaker som man måste göra, betala räkningar, städa, tvätta kläder, organisation med älgar för slakteriet, bla bla bla.. Och så har jag börjat känna mig otroligt trött. Jag har längtat efter att sitta still, för mig själv och göra inget alls. Något som jag inte gjort på mycket, mycket länge!! Jag älskar att vara med folk, men när var jag senast själv en hel kväll och tog det lugnt?! Minns faktiskt inte... Jag SOV (!!!) en hel timma då jag kom hem från skolan. Jag åt lite middag och sedan har jag slöjdat hela kvällen. Hela mitt rum är täckt av spån, sågar, filar, knivar och andra verktyg överallt. Projekt i varje hörn. 

Ammarnäsbilder

 Nu laddar jag så tillslut upp en liten, liten del av de bilder jag tog förra veckan. Eftersom jag vet att det kan vara känsligt med vilka bilder som läggs upp på nätet, har jag valt att enbart lägga upp renbilder och inte bilder där någon person (som jag inte känner mig säker på kan tycka att det är ok att vara med) jobbar med renarna.

Av någon anledning så vrider endel bilder tillbaks sig till liggande läge, så luta huvudet ibland. Ett tipps är att klicka på en bild, så kan du sedan bläddra igenom inlägget som ett bildspel.
Och var du själv med och vill ha lite bilder på "dig på jobbet", säg bara till! Fick en del bra.

Ammarnäs från Gieråive

Jag med Tjulträsk i bakgrunden

Lämmelår och små kaxiga krabater.

Driver ner renarna från fjället, och här har vi kommit ner till Kravipe (stavning??).

Lång slutartid, misslyckad bild?! Nej, jag älskar den. Man ser lassot som lägger sig runt renen, man ser renskötaren och man ser renen, samtidigt som mar har tempo i bilden och låter fägerna jobba.

Mangan sätter tömmen (lassot) runt en ren.

Lunchpaus i Tärna.

Och så var vi i Norge!

Norge igen

ENORMA rödingar, på upp till 6 -7 kilo!! Gissetjärn, såklart! ;)

Så söt så jag smälter!!

Tror dom står och berättar något skämt eller något...kul ser dom ut att ha i vilket fall!



En praktikvecka som renskötare

 Ja, skogsvetare är jag ju på väg att bli. Men jag är ju även faschinerad av vår andra fina näring i de norrländska skogslandskapet, nämligen rennäingen. En jägmästare som inte vet hur rennäing fungerar kändes inte som just min framtid. Därför är det ju perfekt att jag har lite kontakter från samebyarna i västerbotten. Mangan (skogsansvarig i Rans sameby) tog sig tiden och orken att ha med mig en av de mest intesiva veckorna på året, då älgjakten dragit igång och sarvslakten är i full gång.Ja, och vilken vecka! Jag har verkligen fått följa med på alla dess olika äventyr och fått se massor. Jag fick vara med och driva ner renhjorden från fjället. Detta skedde med helikopter, fyrhjuling och motorcyklar (crossmodell). Tänk dig flera tusen renar som rör sig över fället! Det är en mäktig upplevelse. Jag har fått vara med på sarvslakt i Rans, Umbyns och Granbyns hägn och fått se hur det går till. Jag har varit över till Norge och njutit av fjällen där. Jag har fått se 6 kilosrödingar (!!!) live. Jag har varit och jagat älg. Jag har styckat renar och älg. Jag har fått vara med runtom och höra allt kringsnack, för att vara renskötare är ett heltidsyrke och inte ett 7-4 jobb. Jag har kollat på sjöjd och hantverk. Jag har ätit jättegott renkött (gravat, torkat, souvas..) Jag har tränat mig hantera tömmen (lassot). Jag har njutit av joik.... Ja, oj vilken vecka! Förutom at det har varit en riktigt trevlig vecka, så jag jag ju lärt mig massor. Dels om rennäring, om de olika samebyarna i västerbotten, pratat med norska samer, om jakt och styckning...ja allt möjligt!
Och så har jag fotat, massor... på grund av lite tentaplugg nu så kommer jag dock inte hinna gå igenom dom på ett par daga, utan kastar upp två snabba på bloggen så får du vänta på resten.

I slutändan är jag bara ännu mer fascinerad av rennäringen. Vilken fantastisk och underbar näring, även om det är kämpigt och hårt. Och nu vill jag bara passa på att påpeka och krossa ryktet; renskötare får inte bidrag för rensköttseln (så ge katten att säga att de bara är jobbiga bidragstagare!).

Tack Mangan och alla andra för en jättefin vecka!

Upp till finaste Ammarnäs igen!

Sååå underbart, packar med mig tält, sovsäck, liggunderlag och annat kul. Gäller att finna trivsamma studiemiljöer! 

9 dagar i Ammarnäs med fjällvandring, sarvslakt och lite plugg. Hur underbart är inte det?! 

Ibland älskar jag att vara student och ha dessa möjligheter!

One life. Live it.

Större bilder på bloggen!

Tack Elsa för att du tippsade mig!!


Från lillfjompans blogg:
"Ni som har blogger och som levt er olyckliga tills detta tillfälle med en sida som ser ut så här, använder i såna fall den gamla redigeraren och kan lätt byta till den nya. Gå till Inställningar, nästan längst ner hittar du Välj inläggsredigerare. Välj den uppdaterade.
Nästa gång när du laddat upp en bild klickar du på den så den blir markerad, då kommer storleksvalen fram i nederkant. 
Mer detaljerad beskrivning finner du HÄR. Lycka till! (:"

"Min Dröm om havet" av Milo Dahlmann

Som du kanske hört har jag ju fått upp intresset för segling under min sommar på Svalbard. I mitt segel- och arktistjat plockade mamma"En fram denna bok ur hyllan. En släkting till dig, Torbjörn, är tillsammans med denna kvinna då hon seglade. En bra bok, läs den!

Och så gjorde jag. Och jag var helt fast. Dels i hennes resa, vilket otroligt äventyr att segla 30 000 sjömil mot antarkris med en liten båt, en stor del på egen hand. Dessutom med en liten budget.

För mig kändes det så rätt att läsa denna bok direkt efter hemomsten från Svalbard. Vi tänker nog ganska lika, och jag kände igen mig i rätt så mycket. Förutom alla tankar hon skriver (vilket hon gör väl) så var det kul att läsa en bok om långsegling.

Kan verkligen rekomendera den. Kanske berör den dig lika mycket som den berörde mig. Milou har för övrigt en trevlig blogg, där man kan följa hennes fantastiska resor på havet. Hon är nyss hemkommen efter ett par års segling, bla ner till arktis. Jag läste ett inlägg, två inlägg....och snart har jag läst igenom hela bloggen. :)

Som gjorda för mina fötter!! Lundhags Liberty står nu i hallen och väntar på att bli använda. Kan säga att det var sann kärlek att stoppa ner sina fötter i dessa.

Efter en mysig, men intensiv, ärenderunda med Elsa på stan kom Mangan A med förslaget att vi skulle se jägarna 2 på bio. Ojoj, vilken bra film!

Säger bara -se den!!

Regnet slår mot rutan, en kopp varmt te ryker och dagens musik är underbara Absent elk.

Myspys!

Måndag: 4 älgar på Rönnäs

Tisdag: 2 älgar på Granbäcksfors

Onsdag: 4 älgar på Hössjö (på 17 minuter!), bla en 12-taggare

Nu är slakteriet fullt och det roliga arbetet kan börja. Känns kul!

Jag var på föreläsning idag (!) och den var rätt så bra. Läraren lyckades hålla mina öron öppna hela lektionen. Gällde det matematiska bakom vad vi gör i skogen vid inventering, ex. relaskoperingsmattematik och inventeringsnuffror. Med ripinventering som exempel så var mina öron på topp. Bra jobbat, föreläsaren!

Känns som om förra helgen uppe i Ammarnäs + älgjakt var det jag behövde. Jag har kommit till ro och kan äntligen fokusera på skolan igen. Obeskrivligt skönt! Batterierna är laddade.

Älgjakten har börjat...

Femte september. Ett heligt datum.

Älgjaktspremiär i norrland. 51 passkyttar första dagen och drygt 40 andra dagen! 6 älgar fällda nu och arbetet med slakterier har rullat igång, verkar dock som om det kommer flyta på ganska bra i år (peppar, peppa, ta i trä!).

Jag har inte sett en enda älg. Två fina tjädertuppar spatserade förbi passet jag hade igår, helt obermärkta av mig. Nu har jag fått nog, stycka och slakta är roligare än att vara passkyt. Jag vill ha en hund att gå med, sitta still är jobbigt! Kanske kan överväga en dag i skolbänken imorgon...

Samråd och Tjejhelg med ripjakt

Samråd med Ran och Gran sameby

På fredagen frågade jag om jag fick följa med på samrådet mellan Trafikverket och Ran och Grans sameby, gällande dragningen av norrbotniabanan sträckan Umeå-Robertsfors. Det var otroligt intressant att se hur samrådet fungerade, hur samerna tänker och vad som krävs för rennäringen. Vilka marker dom är beroende av och hur järnvägsdragningen påverkar näringen.

Jag frågar dig bloggläsare, hur tror du Norrbotniabanan kommer påverka rennäringen?

-Ja, vadå ett 1,5 meter brett räls, vad gör väll det för skillnad då dom har resten av västerbottens skogar att traska runt på?! Tänkte du så? Ja, då ska du vara försiktig med vad mer du vågar säga. Säger du sedan ett enda ont ord om en same eller rennäringen, ja, då borde du faktiskt skämmas.

Jag säger; ja, allt ont du säger, det är ditt fel! Och det är så sannt...

Jag kan inte förstå att trafikverket kan ha anställda som jobbar med att leta blommor som kan ändra hela dragningen av järnvägen, men att rennäringen ska tvingas anpassa sig så till den grad. Dom får veta hur järnvägen är plannerad att dras och sedan kan dom sitta och gråta och klaga. Kanske lämna in en klagan, som troligtvis stryks. Renarna blir överkörda, arbetet försvåras, ekonomin går i kras för samebyn, stress och oro hos renägarna och stor personlig ohälsa som följd. Stockholmaren på huvudkontoret bryr sig inte så mycket, kanske går och tar en ny kopp kaffe och suckar lite. Det är väll bara att ta renarna någon annan stans. Hallå, rälsen är ju inte så bred att den kan störa.

Flyttningen och betesmarker måste ändras, lättast till lugnare partier. Partier nära samhällen och stugbyar. Då hatar plöttsligt alla tomtägare samerna för att renarna betar upp trädgården. För att renarna går på vägen. För att samerna klagar och är jobbiga.

Men hallå, det är ju vårat eget fel! Vi ber ju om det. Vi har jättedålig kunskap om rennäring men har anställda som lägger ner massor av tid och pengar på fåglar, blommor, lavar, svampar och våtmarker. Dessa ska skyddas. En fjösig gammal lav är så viktigare än tusentals renar, än en stor del av Sveriges kultur och historia, än personer som lägger hela sitt liv på sin näring.

Varför kan inte Trafikverket anställa en same med den kunsap som kävs, som får vara med i planeringsprocessen från början så vi slipper detta eviga bråk. Göra en en renutedning, bästa dragning och plannera och utföra kompensationsåtgärder.

Inte undra på att det blir bråk då man presar ut människor så till den grad. Det är inte bara deras jobb vi saboterar, det är deras allt. Därav så otroligt mycket upprörda känslor. Tyvär är det många samer som inte är så goda på konfliktlösning, det förlorar dom verkligen på. Men ändå, sätt dig i problemet innan du vågar säga ett enda litet ont ord till om en renägare.

Jag som jägmästare kommer dagligen få jobba med områden där jag verkligen borde ha kunskap i hur rennäringen fungerar. Annars uppstår det problem, för att jag gjorde fel. Då kan jag klaga på samerna för att dom är jobbiga. Nej, tack. Fy, vad jag skäms vid tanken! Det är inte min framtid. Jägmästarutbildningen ger verkligen inte mycket nog kunskap i rennäring, så den får jag skaffa på egen hand.

Under detta samråd lärde jag mig minst lika mycket som på en 15 poängs kurs. Säger en del om SLUs kvalite på kurserna. Därför gör jag minimalt med skolarbete och låter livet och verkligheten lära mig istället (också). Tiden och energin det tar att få denna blandning, som jag anser är nödvändig och optimal, gör att jag hela tiden ligger på gränsen till att klara studierna. Att bara läsa och banka in kunskap från en bok kan vem som helst göra. Inget som lockar mig alls.

Härnäst ska jag en vecka upp till Ammarnäs och följa med och jobba med sarvslakten. Verkligheten! Är jag lat som inte pluggar? Är jag lat som insett att SLUs lektioner inte räcker till för vad jag käver?! Jag kallar det ansvar förenat med nöje. Det finns en baktanke med allt detta kul jag gör!

Ripjakt

Hmm, upprört! Nu bjuder jag på lite bilder från vår trevliga helg i Sapmi, samernas land, där vi jagade ripa under helgen. Fin reviering av Milou, men dock inget antydan till stånd utan sprängde genom ripbeståndet. Sorg för mig, då han trotts allt är fem år! Ljuset borde ha gått upp...

Är det inte vackert, så säg! Flög upp med helikopter.

Fredagsmiddag i höstsolen.

Röd mark, rött ljus. Vackert, vackert!

Lördagsmys